Min kommentar till "Vi måste sluta nedvärdera kunskap" (SvD 1 april 2012)

Detta är Kuda Mtemas kommentar angående artikeln "Vi måste sluta nedvärdera kunskap" som skrevs av Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison idag den 1 april 2012.

Tack för att ni skrev en så bra artikel och tack för inspirationen, Katarina och Dick!

Istället för att skriva ett helt nytt inlägg och därmed riskera att bara upprepa det som Katarina och Dick har uttryckt på ett så bra sätt, använder jag mig av min fantasi och hittar på en annan lösning istället. I det här fallet har jag valt att använda mig av kommentaren som finns på länken.

Nedan följer min kommentar som jag skrev till artikeln.

Jag håller med till 100%! Otroligt bra skrivet då det verkligen trycker på saker jag har tänkt sedan jag själv gick på den sk. "flummiga" lärarutbildningen, som jag personligen älskade. Att få reflektera passar inte alla, men utan reflektion kommer vi ingen vart, särskilt inte inom utbildning och omsorg på alla nivåer.

Som vuxen student gjorde jag ett aktivt val; Om jag gick på Lärarhögskolan och tyckte att en kurs var bra arbetade jag med uppgifterna för att lära mig långsiktigt. Om det däremot var en kurs som inte kändes bra, av en eller flera anledningar, såg jag alltid till att lära mig sådant som utvecklade mig vid sidan av kursen.

Att verkligen ta sitt eget ansvar är extremt viktigt. Särskilt i en värld där saker och ting kommer att bli allt svårare. Jag började på LHS 2004. Det är 2012 nu. Lägg märke till hur saker har hunnit dala i samhället sedan dess på  kort tid. Om det bara fanns en enda sak jag fick lära barnen jag kom i kontakt med skulle det vara att de lärde sig tänka självständigt utifrån sina egna värderingar.

Blir det en folkrörelse kommer jag definitivt att vara med på tåget, utan tvekan och blir det inte en folkrörelse kommer jag att skapa min egen. Det finns en gräns för hur länge något kan få fortsätta spåra utan att människor börjar reagera!

Signerat av en stolt lärare som kämpar för barnens/elevernas sak och vägrar kalla det för ett "kall", som läraryrket alltför länge har kallats för i media.

Hjärtliga hälsningar,
Kuda Mtema