Det var inte ett lätt val att slutligen skapa en blogg med mitt eget namn som signatur. Att använda olika användarnamn i olika sammanhang är något jag har varit van vid i 10+ års tid. Trots det är det dags att gå in i en ny fas. En fas där jag visar nya delar av mig själv. I alla fall i internetsammanhang.
Tanken med den här bloggen är att djupdyka i läraryrket med alla dess komplexiteter. Några områden av intresse som jag borde beröra på ett eller annat sätt är arbetslag, skolan som system, samhällskrav och förändringar samt att försöka finna lösningar för olika typer av problem. En annan tanke är att jag ska kunna ta upp tankar som rör skolan (alla skolformer inkl. förskola och särskola) ifall jag läser eller hör något intressant.
Jag är en utbildad lärare mot yngre åldrar (1-12 år) och jag jobbar på en förskola i dagsläget. I lärarbagaget finns det erfarenheter från förskola, förskoleklass, fritids och särskola. Lärarutbildningarnas förändringar kommer jag antagligen att skriva mer om senare, men jag måste bara nämna det att det kändes väldigt bra att jag utbildade mig under den period när det fanns en sådan bredd i utbildningen. För min del var det en viktig faktor att kunna växla mellan olika åldrar. Under större delen av min utbildning hade jag tänkt pendla mellan förskola och fritidshem och nöja mig med det, men livet har öppnat upp andra möjligheter och jag väljer den väg som känns mest inspirerande och utvecklande. Det är inte bara barnen som behöver lära sig nya saker kontinuerligt!
Det var intressant att läsa!!
ReplyDelete#Reply#
ReplyDeleteKunde in instämma med sista raden mer, jag själv är helt besatt av att utvecklas och just därför tröttnar jag på allt jag gör eller har gjort inom något år. Utveckling är väl vad livet går ut på i det stora hela, både i vetenskapligt strävan efter svaren om allt och i det vardagliga livet.
Bra att du följer instinkten och inte bara nöjer dig att stanna i något. Inget illa menat mot de som stannar i nu;et, vissa trivs bäst i en känd närvaro, andra behöver gå vidare.
För min egen del letar jag motivationen att ta mig till nya höjder då vägen dit kan kännas oändlig.
När man ser ljuset ur en tunnel känns allting lite lättare, men hinder kommer att stanna till motivationen och det är här många faller tillbaka till tryggheten. Just precis här kan en spark i baken behövas... (typ nu).
När jag kommer ut igen börjar nästa tunnel och om ett år är jag där.. Dag för den stora utmaningen som jag nu förbereder mig på.
Over and out, Rodger that!